November och släden är avdammad för säsongen, känns hur bra som helst!!!

Dagens plan var pysselträff inklusive drag men vädret var lite osäkert och i sista stund beslöt vi oss för att försöka oss på lite snökörning. Vid tolvtiden kom Jennie och Linda och Johan med barnen och vi startade det hela med...kaffe och te paus! Man måste vara i rätt modus för att köra hund konstaterade vi   

Jennie hade med sig Embla och Rimma och dom fick joggat av sig rejält med Iluaq och Atka, även om Atka snart sa att det var lite väl mycket joggande för hans del. Men det är kul att se att fyra vovvar kommer så fint överrens!

(Som ni ser...dom joggade på rätt bra!)  

Iväg bar det för första gången på släde, för första gången för Iluaq och för första gången med Rimma som dragkamrat och det gick...STRÅLANDE!!! Så himla kul!!! Visst, dom var lite trötta men dom bara knatade på och höger och vänster var inga bekymmer alls, trots ganska många svängar!  

Det märktes att dom hade sprungit av sig, alldeles lugna och fina och inte ett ljud innan start..kan man beställa det framöver också?

Helan och halvan på väg hemmåt   

Barnen hade det rätt ok dom också får man väl tro? 

Atka hade det bra fast han bara tittade på...han hade ju tjejbesök hela tiden så det var inte så tokigt   

Näst ut var Johan med Zolo och Aska, gick också finemang!

Därefter skulle Magnus köra Iluaq och Embla...men Embla längtade snart hem till matte och Iluaq också så dom vände och kom hem igen. Inte så lång tur tyvärr men det gick i alla fall fort hem igen! Sist fick Zolo och Dimma en tur runt dom också och det gick finemang!

Efter denna njutning blev det spagetti och tomatsås och hundbabbel...och inte så mycket pysslat som egentligen var planen för dagen...men vad gör väl det när man fått köra släde i november och har haft goa vänner på spagettimiddag?   

Alltså...det här med plarhundssjukan...jag börjar nu få grepp om vilken smittsam och galen sjukdom detta är!

Igår var det +4 grader ute, det hällregnade och det var lera och vatten precis överallt. DÅ beslutar jag mig för att det är dags att sticka ut med doggarna och köra en vända, helst långt! Jag menar, vem GÖR sånt...om inte en polarhundssjuk person??? Testade teorin på min kompis som tittade på mig och sa att jag var totalt GALEN   Tja..benägen att hålla med om man kollar in den helt hysteriska bilden jag tog på mig själv, hahahaha!!!

Fick till en bild på Iluaq i regnet också...

Tråkigt nog så upptäckte jag att Atka var halt så turen blev jättekort. Så nu blir det nya nojor över hur jag ska göra med min skrutthund, suck. Det är INTE kul. Nu har han ont i höger fram...och jag ska köpa ett täcke nu och så kanske testa på laser...Är så lycklig över att jag har Iluaq som är en glad och obekymrad liten typ när jag har den här surpellen...som dock är sur av förklarliga skäl. Men det hjälper liksom inte! SKIT med hund med artros!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  

Har tyvärr inga bilder efter lördagens dragträff då vi körde 1,6 km i hällande regn och skvättande lera. Underbart att så många kom och hängde på! med lite finväder blir det kanon att köra där igen! Antar att vi allihop gick under benämningen totalt tokiga den dagen   Iluaq var toppenduktig och drog matte så bra på trehjulingen hela vägen. Bara sista rakan var han trött, men så kom det en liten backe och han vart genast piggare! Atka tuffade på bra han också men drog så klart inte men sprang med iaf. Många nöjda vovvar efter den dagen helt klart!

Magnus körde Atka och hans kompis hemmifrån, Andreas, fick låna Zolo av Linda och var SÅ NÖJD efter dagen! Blivande malamuteägare helt klart   

Längtar efter snön och träningen vidare med Iluaq, han kommer bli en kanonbra kompis i spåret! Frågan är ju nu om jag måste köpa en vovve till...hmmm... Polarhundssjuk?...Jag?...Näää....  

Ok, helt speedad av kännslan av att susa fram i full kareta efter båda doggarna!!!  

Fick bara för mig att IDAG skulle det testas, må det bära eller brista!

Fick ihop två MR-koppel och så höll jag ihop dom med ett enkelt band halvvägs ner på linan. Dom var lite stökiga först innan vi kom oss iväg men det tog en stund att få pysslat iordning allt så dom han lugna sig.

Iluaq gick något framför Atka vilket visade sig vara ett genidrag! Han kunde dra som en tok och  Atka kunde vila och springa med när han ville ta det lugnare. På så sätt kunde jag lätt justera farten så att Atka inte fick för tuff tur!

Iluaq hade superfocus, drog som en tok och hade velat srpinga fortare. Atka fokuserade mycket mer än vanligt, drog lagom efter sina förutsättningar och blev inte sur på Iluaq en enda gång!   KUL att äntligen ha fått testa och kul att trehjuling var så kanon att köra (tack Linda och Johan!) och kul att det bara liksom...FUNGERADE!!! TJOHOOO!!!

Enda smolket i bägaren är ju Atka och hans leder...men han får jobba på så länge det fungerar och han inte har ont.

Tillbaka från nya vetten i Borås. Atka fick sin vaccination och var bara lite rädd, bra pojke! Men munkorg på är det som gäller. Men när vet är klar är han så glad så och är framme och hälsar och allt...knashund! Iluaq får 20 dagar antibiotikakur (IGEN!) för den illröda magen, kör på med nya fordret en säck till och sedan får vi se. Kommer det tillbaka igen då får det bli specialfoder och allergiutredning kan jag tro...urk. Han fick heller inte sin vaccination på grund av inflammationen    PLUTTIS! Kom på att jag tänkt lite dumt, jag skulle ju satt honom på samma foder som han hade när han var liten som fungerade...men får hoppas detta går lika bra. Håll tummarna alla, detta är inte kul!

Igår rymde Atka...eller han liksom strosade iväg och var borta snarare. Vi var på gården och grejade och plötsligt saknade jag honom och han kom inte när jag ropade. Vi hade nyss inkommit från en timmas prommenad. Tog en vända med bilen för att leta men varken såg eller hörde något. Kom tillbaka hem och då hördes det, det omisskännliga ljudet av en malamute som ställer älg: ståndsyl   

Det var bara att åka ivgä och försöka fånga in SKITHUNDEN! Han har inte ställt älg sedan han var ett år så två års lugn har vi haft...stöööön! Traskade iväg i skogen och Iluaq fick sitta i bilen och vänta. Såg Atka i skogen men så stack älgen och han iväg. Kom nära en gång till och såg Atka jobba och jag visslade på honom och han tittade på mig men så stack älgen igen och han efter. Förbannat! Följde honom och kom tillbaka till bilen och hade kontakt med pappa som var på väg till fots från andra hållet. Körde runt en bit och hörde honom nära men  vi sa att vi skulle vänta lite, älgen var ju så spattig nu.

Satt där och väntade och han ylade...och då blev det tyst...helt tyst...Pappa hörde honom inte heller när han var på väg genom skogen. Åkte och hämtade Magnus som suttit i en timma i Borgstena och väntat vi det här laget. Jag hade fått mig en prommenad på sammanlagt 2,5h...och ingen mat..och det var kallt vid det här laget! Kom hem men ingen Atka.

Fick ta mig en dusch så jag blev varm och lite nyponsoppa och sedan på med pannlampan och ut och ta en sväng till, även om det inte var någon större vits i mörkret. Vi gick ner i skogen  och tittade men inget. Ganska så uppgiven och rädd vid det här laget, malamuten är ju inte snabbaste hunden precis och risken att han blivit sparkad kändes hög. Dessutom finns ju alltid risken att han kunde gått ner sig på mossen när han var trött. HEMSKT!

Vi ger upp och går hem och när vi är nära gårdsplanen säger jag och Magnus i kör...att är inte det där ett par ögon??? På gården sitter en trött och smutslig Atka och väntar på oss, så glad han BLEV när vi kom!        Och gissa hur glad jag blev??? LÄTTNADEN var TOTAL!

Så nu väntar en hel del träning...igen...pust!

Att ha hund är kul...nätan jämt   

Inkommen efter en tur med ivriga vovvar. Älgen är tillbaka i distriktet och vart man än går så är hundarna mycket intresserade och håller koll på allt. Alltid spännande att gå nedför bökiga slänter med två allerta vovvar och försöka att inte bryta alla ben, tur dom inte drar i kopplet om det inte står en älg i närheten...då...blir det att ta i den extra energireserven och HÅLLA I!  Man tänker inte så mycket på det när man annars kan ha båda hundarna lite lätt i en hand!

Lite lössläpp blev det i alla fall när jag hade lite mindre älgkänning och Iluaq passade på att bada lerpöl, men det åtgärdade han snabbt när han kom hem och kastade sig i sjön en vända, vär ÄR det här för GOLDEN RETRIVER jag HAR???

Selade på Skrik och Gap AB (Iluaq om någon missat hans röstresurser...hmm...)och så fick han en liten dragsväng också och det gick ganska så bra faktiskt!

Lite bilder på fina bryggan, fd. verandan, som nu är på plats!

Ja, allt vatten på bryggan är Iluaq som har fixat, så klart :)

Mutning pågår...

På spaning..

Läskigt med brygga, men Atka var ända ut och tittade, helt impad!

Gamla traktor Max funkar även i vatten upp till magen! Impad IGEN!

Inspektion, brygga funnan godkänd :)

Här får man höra att man inte skriver i sin blogg minsann...så KUL, tack för att ni läser den   Har redan meddelat att jag skyller allt på KÄRLEKEN   som fått mig ur spår...men nu ska jag väl få till lite bloggande trots det   

Idag har jag varit till Madde och haft intensivt vovvebus mellan Iluaq och Freja och en Atka som faktiskt också var med lite och kutade runt efter han hade sniffat/pinkat ett tag samt kollat in hönsen. Han är lite kul, om hönsen är i hönsgården då är det lugnt men är dom i en bur på gräsmattan står det MAT i ögonen på honom. Tokhund! Iluaq passade på att bada i gyttjan bakom huset så han var så mysig att ta med hem, nära på att han fick stanna!

Efter första busvarvet tog vi en prommenad och en goldendam på 11 år följde också med och det gick kanon! Kändes fint att gå där med fyra vovvar som SKÖTTE sig    och då menar jag ju mina bestar...Freja är ju rena drömmen! Dom drog inte mycket alls, lät bli damernas rumpor och var i största allmänhet en fröjd! Inte ens får, kossor och hästar tog fram det värsta i dom, tjoho!!!

Vi har haft en dragträff med utställningsträning också...för flera veckor sedan..men så var det den där kärleken som kom emellan, men här kommer i alla fall några bilder! En jättetrevlig dag var det! Hade med mig en rookie också från Värmland som jag skickade ut med en hund att köra 4km själv tillsammans med ytterligare en rookie, hahaha! Men dom kom tillbaka och såg så nöjda ut så! Iluaq gick som bara den, helt fantastiskt bra! Atka fick stanna i bilen, hans mage var i uselt skick tyvärr.

Gaphalsen Iluaq stog och skrek och hojtade så ingen hörde något, vad är det med den här kullen??? Skönt att han inte stressar utan har bara en himla massa att säga om saker och ting...

Simmatorpsutställningen är också avklarad och Iluaqs utställningsdebut! Han skötte sig så bra och jag är så NÖJD med honom! Kritiken blev:

Stor maskulin juniorhanne, kraftfullt huvud, bra ögon, en aning stora öron, bra hals, tillräckligt stark rygg, tillräcklig bröstkorg, bra benstomme, något veka mellanhänder, balanserade vinklar men lite brant överarm, rör sig med tilräcklig steglängd, lösa armbgar, ej i bästa päls, trevligt temprament.

Det kan man ju inte klaga på när det är första gången! GODINGVOVVEN!!!

Idag är det dags att svära över hundhelvetet   

Jag och min far tänkte ta oss en prommenad runt sjön i finvädret och han stod utanför grinden med Dudde när jag och mina vovvar kom fram. Iluaq blir så himla glad och till sig och galopperar frammåt och jag har fullt sjå att hålla emot. Hur mycket har man att sätta till när hundarna väger mer än en själv och dessutom har fyra ben var? INTE så mycket som man VILL...

Vi går en liten bit och Dudde tar en avstickare in åt höger, kommer ut på vägen och då är vi plötsligt för nära. Pappa ser att detta och börjar dra undan Dudde för att öka avståndet.

Som alltid i dessa lägen triggas hundarna och det blir ett GAPANDE på Atka och Dudde. Pappa backar, TRILLAR, min rycker fram, jag sliter för allt jag är värd. Pappa kommer på fötter, jag får lite mer tag men Atka och Dudde vrålgapar fortfarande. Iluaq ska in emellan och försöka få dom att leka istället " titta på mig, haha, ska vi busa, hallåååå, titta på miiiig"...himla bra, NOT.

Pappa backar och trillar iGEN och jag faller framstupa. Man får faktiskt lite bättre tag när man ligger ner... Pappa får fatt på Dudden och nu får vi äntligen ordning på allt. Säger till Iluaq att komma till mig och han kommer fram bums, godingen som bara vill busa lite   Atka är fortfarande upprörd och det kan jag lova att jag är också. HELVETES FÖRBANNADE SKITHUND...typ,..

Pappa hade fått en rispa på näsan och råkat bita sig i läppen i tumultet och fick gå in och kolla upp det. Sedan börjar vi gå igen och det tar kanske 5-10 min innan Atka lägger raggen och slutar stanna och titta bakåt hela tiden. Iluaq bara trallar på och är glad och badar i diket! Vi går våran prommenad och allt är ok. Papa och Dudde går till och med förbi när mina två står och dricker i en bäck lite senare och allt går bra. Iluaq tycker dock att det är pyton att dom går där långt framför oss så han drar men man får välja sina strider så jag låter honom lållas så länge han inte lägger i ytterligare en växel.

Strax innan vi är hemma står mina och dricker i ett dike och Iluaq behöver vända för att komma upp och då hör jag ett morr från Atka! Vad är det NU?? Ytterligare ett morr senare när Iluaq vill sniffa med Atka på en fläck, men då var mitt tålamod slut och han fick skäll och skärpte till sig. Han fick ligga en stund under bilen och sova i lugn och ro när vi kom hem och var sedan igen som vanligt. (han ÄLSKAR att få ligga under bilen, så idag var vi rörande överrens om att det var där han skulle vara...annars brukar jag mest bråka om att han ska följa med in!)

Ja, man undrar ju hur det kan bli så här...och det är så trist! Nyligen gick vi en tur ihop och då hade vi alla tre hundarna i bredd och alla var så nöjda och glada... Ingen vill ju bråka, det blev nog bara för jobbigt och för nära samt att jag och pappa triggade den sista milimetern när vi skulle försöka få isär dom. Rullgrus och trillande gjorde ju det hela inte bättre...Atka har också haft ett par dagar nu när han ätit lite dåligt så kanske det också spelade in...vem vet...skulle önska jag försod hur dom tänker!

Från att varit redo att skickas på enkelbiljett till Sibirien så har Atka nu stigit lite i graderna och är nu bara nästan till salu på blocket   Iluaq är ju min gladpojke så honom är jag inte arg på alls   

Nä, om man skulle ut och köra trimmer och få rensat upp det jättehöga gräset i rastgården?

Igår började jag och Iluaq på agility, mycket intressant! Det kommer bli ett väldans kutande fram och tillbaka i alla fall   Iluaq hoppade hinder och kröp genom tunneln och vi gjorde en del följsamhetsövningar. Tävlingslydnad är svårt med ben och armar man ska ha koll på förutom hunden men i agilityn ska man ha reda på hunden, ha koll på höger OCH vänster sidan OCH springa! Hjälpes, detta blir hjärngympa för matte! Iluaq fattar ju på tre röda och tycker det inte är nått svårt att hålla reda på fyra fötter, hinder och mattes godishand!   

Trädgården är i allmänt kaos då det bara regnar så jag aldrig får klippt något gräs eller rensat. Så lite pelargonfrosse får det bli, alla blommar nu och det är så fint! En och annan fuchsia snek sig in och lite annat också...

Härligt med blommor!!!