Nog för att jag har en liten gap och skrik AB till vovve (läs Iluaq) men det finns gränser! Nu låter det som om jag startar larmet i bilen och/eller misshandlar något stackars djur (inte hund alltså), varje gång som jag öppnar en dörr. Jag blir döv, Atka blir döv och folk runomkring kommer springande...hmm...TRÄNINGSDAGS!

Problemet har eskalerat då jag haft dom båda med mig på språning och Iluaq har fått sitta kvar i bilen, ingen hit för en vovve som kan komma upp i stress ganska så lätt. Han gapar inte alltid, utan bara då han tror det är något KUL på gång...men det är ju rätt ofta  .

Så idag bar det iväg med Iluaq bara i bilen till en liten skogsväg. Där roade jag mig med att mjuka upp bakluckan och ena bakdörren. Öppna-YYYL-stänga-tyst-öppna-yyyl-stänga-tyst....och tillslut blev det faktiskt TYST! Då kom nästa grej, ta i koppel och sele! Yyyyl-stänga-tyst-öppna....en milion gånger till. Tillslut kom vi oss ut på en liten sväng.

Åkte till nästa ställe, samma visa igen men med kossor i närheten, svårt men det gick också tillslut. Fick ta en sväng och hälsa på kossorna också, läskigt tyckte Mr YYYL. Å så iväg igen...

Nytt stopp, ingen lucka öppen men jag lämnade bilen, helt tyst! WOW! Iväg och så köra en vända till och hade då påhälsning av en liten hysteriskt bjäbbande liten sak som jag fick gå hem med till ägarna, som bara lät henne hållas. SUCK! Men tillslut hade Iluaq lugnat sig såpass att det kunde bli en prommis i skogen också.

PUH! 

Det tar tid det här...men detta måste bort och det är en bra sak att jobba på nu när hormonerna sprutar i öronen på plutten, haha! Imorgon iväg igen...

Atka är skruttis och har ont i benen och pinkar fortfarande som en tok så om två veckor blir det Göteborg och Västra Djursjukhuset och ultraljudskoll...hoppas dom kan få lite ordning på min fina vovve! Vill att dom ska röntga igen också så jag får veta hur det står till med armbågarna efter två år...ångest och panik sammanfattar ganska så väl det hela...