Idag fick det blir personspår till båda vovvarna. Både korta och i ordentligt med vind så jag visste ju inte helt hur det skulle gå...länge sedan dom spårade också!

Iluaq fick sitta och gapa vid trappan och jag gick iväg med Atka.

Han var så supertaggad! Spårade som en tok och spåret hade hunnit driva iväg en bit på dom 15 min det hade fått ligga så lite knivigt var det. Men han hittade fram hur bra som helst!   

Sedan hem och byta hund...Iluaq hade inte gapat så illa faktiskt! Helt otroligt...kanske den vovven börjar få lite mer uthållighet när det gäller väntan tor? Man kan ju hoppas!

Om Atka var taggad så var Iluaq turbo!

Iväg som en kanonkula och missade inte en centimeter av spåret! WOW! Han som ändå var ok på att spåra men inte så superfokus i höstas var nu noggran till tusen!   Extra glad blev han när han fattade att märgbenet i andra änden var till HONOM! Lycklig vovve!

Man kan i alla fall konstatera att hundnosar är helt fenomenala osm klarar att spåra i den här blåsten!