Tillbaka från nya vetten i Borås. Atka fick sin vaccination och var bara lite rädd, bra pojke! Men munkorg på är det som gäller. Men när vet är klar är han så glad så och är framme och hälsar och allt...knashund! Iluaq får 20 dagar antibiotikakur (IGEN!) för den illröda magen, kör på med nya fordret en säck till och sedan får vi se. Kommer det tillbaka igen då får det bli specialfoder och allergiutredning kan jag tro...urk. Han fick heller inte sin vaccination på grund av inflammationen    PLUTTIS! Kom på att jag tänkt lite dumt, jag skulle ju satt honom på samma foder som han hade när han var liten som fungerade...men får hoppas detta går lika bra. Håll tummarna alla, detta är inte kul!

Igår rymde Atka...eller han liksom strosade iväg och var borta snarare. Vi var på gården och grejade och plötsligt saknade jag honom och han kom inte när jag ropade. Vi hade nyss inkommit från en timmas prommenad. Tog en vända med bilen för att leta men varken såg eller hörde något. Kom tillbaka hem och då hördes det, det omisskännliga ljudet av en malamute som ställer älg: ståndsyl   

Det var bara att åka ivgä och försöka fånga in SKITHUNDEN! Han har inte ställt älg sedan han var ett år så två års lugn har vi haft...stöööön! Traskade iväg i skogen och Iluaq fick sitta i bilen och vänta. Såg Atka i skogen men så stack älgen och han iväg. Kom nära en gång till och såg Atka jobba och jag visslade på honom och han tittade på mig men så stack älgen igen och han efter. Förbannat! Följde honom och kom tillbaka till bilen och hade kontakt med pappa som var på väg till fots från andra hållet. Körde runt en bit och hörde honom nära men  vi sa att vi skulle vänta lite, älgen var ju så spattig nu.

Satt där och väntade och han ylade...och då blev det tyst...helt tyst...Pappa hörde honom inte heller när han var på väg genom skogen. Åkte och hämtade Magnus som suttit i en timma i Borgstena och väntat vi det här laget. Jag hade fått mig en prommenad på sammanlagt 2,5h...och ingen mat..och det var kallt vid det här laget! Kom hem men ingen Atka.

Fick ta mig en dusch så jag blev varm och lite nyponsoppa och sedan på med pannlampan och ut och ta en sväng till, även om det inte var någon större vits i mörkret. Vi gick ner i skogen  och tittade men inget. Ganska så uppgiven och rädd vid det här laget, malamuten är ju inte snabbaste hunden precis och risken att han blivit sparkad kändes hög. Dessutom finns ju alltid risken att han kunde gått ner sig på mossen när han var trött. HEMSKT!

Vi ger upp och går hem och när vi är nära gårdsplanen säger jag och Magnus i kör...att är inte det där ett par ögon??? På gården sitter en trött och smutslig Atka och väntar på oss, så glad han BLEV när vi kom!        Och gissa hur glad jag blev??? LÄTTNADEN var TOTAL!

Så nu väntar en hel del träning...igen...pust!

Att ha hund är kul...nätan jämt   

Inkommen efter en tur med ivriga vovvar. Älgen är tillbaka i distriktet och vart man än går så är hundarna mycket intresserade och håller koll på allt. Alltid spännande att gå nedför bökiga slänter med två allerta vovvar och försöka att inte bryta alla ben, tur dom inte drar i kopplet om det inte står en älg i närheten...då...blir det att ta i den extra energireserven och HÅLLA I!  Man tänker inte så mycket på det när man annars kan ha båda hundarna lite lätt i en hand!

Lite lössläpp blev det i alla fall när jag hade lite mindre älgkänning och Iluaq passade på att bada lerpöl, men det åtgärdade han snabbt när han kom hem och kastade sig i sjön en vända, vär ÄR det här för GOLDEN RETRIVER jag HAR???

Selade på Skrik och Gap AB (Iluaq om någon missat hans röstresurser...hmm...)och så fick han en liten dragsväng också och det gick ganska så bra faktiskt!

Lite bilder på fina bryggan, fd. verandan, som nu är på plats!

Ja, allt vatten på bryggan är Iluaq som har fixat, så klart :)

Mutning pågår...

På spaning..

Läskigt med brygga, men Atka var ända ut och tittade, helt impad!

Gamla traktor Max funkar även i vatten upp till magen! Impad IGEN!

Inspektion, brygga funnan godkänd :)

Här får man höra att man inte skriver i sin blogg minsann...så KUL, tack för att ni läser den   Har redan meddelat att jag skyller allt på KÄRLEKEN   som fått mig ur spår...men nu ska jag väl få till lite bloggande trots det   

Idag har jag varit till Madde och haft intensivt vovvebus mellan Iluaq och Freja och en Atka som faktiskt också var med lite och kutade runt efter han hade sniffat/pinkat ett tag samt kollat in hönsen. Han är lite kul, om hönsen är i hönsgården då är det lugnt men är dom i en bur på gräsmattan står det MAT i ögonen på honom. Tokhund! Iluaq passade på att bada i gyttjan bakom huset så han var så mysig att ta med hem, nära på att han fick stanna!

Efter första busvarvet tog vi en prommenad och en goldendam på 11 år följde också med och det gick kanon! Kändes fint att gå där med fyra vovvar som SKÖTTE sig    och då menar jag ju mina bestar...Freja är ju rena drömmen! Dom drog inte mycket alls, lät bli damernas rumpor och var i största allmänhet en fröjd! Inte ens får, kossor och hästar tog fram det värsta i dom, tjoho!!!

Vi har haft en dragträff med utställningsträning också...för flera veckor sedan..men så var det den där kärleken som kom emellan, men här kommer i alla fall några bilder! En jättetrevlig dag var det! Hade med mig en rookie också från Värmland som jag skickade ut med en hund att köra 4km själv tillsammans med ytterligare en rookie, hahaha! Men dom kom tillbaka och såg så nöjda ut så! Iluaq gick som bara den, helt fantastiskt bra! Atka fick stanna i bilen, hans mage var i uselt skick tyvärr.

Gaphalsen Iluaq stog och skrek och hojtade så ingen hörde något, vad är det med den här kullen??? Skönt att han inte stressar utan har bara en himla massa att säga om saker och ting...

Simmatorpsutställningen är också avklarad och Iluaqs utställningsdebut! Han skötte sig så bra och jag är så NÖJD med honom! Kritiken blev:

Stor maskulin juniorhanne, kraftfullt huvud, bra ögon, en aning stora öron, bra hals, tillräckligt stark rygg, tillräcklig bröstkorg, bra benstomme, något veka mellanhänder, balanserade vinklar men lite brant överarm, rör sig med tilräcklig steglängd, lösa armbgar, ej i bästa päls, trevligt temprament.

Det kan man ju inte klaga på när det är första gången! GODINGVOVVEN!!!