Idag fick det vara nog med sjuklighet så jag for till jobbet. Inte var jag pigg nog egentigen...suck...Tur jag fick gjort lite innan jag åkte och att jag kan jobba vidare hemmifrån imorgon, blir kanon. Vovvarna fick följa med till jobbet idag då jag hade en lite kortare dag. En fröjd att Iluaq nu inte kräks i bilen, det verkar vara rätt ok med honom nu! Ibland händer det men mest på min egen väg där det är skumpigt. Men det verkar växa bort och det är det viktigaste, puh!

Vi tog en liten rastrunda när vi kom fram och så fick vovvarna sitta i bilen och mysa medan jag fick lite undanjobbat. Det är en fröjd med polarhundar som trivs fint i kylan i bilen, men två vovvar värmer ganska bra kan jag säga! Vid lunch tog vi oss en runda runt villakvarteren och dom var båda jätteduktiga när det kom bilar och folk, kul! Iluaq plöjde sig fram i snödrivorna, snösork som han är. Undrar hur detta ska gå när snön tinar...får verkligen hoppas att han inte är lika mycket lersork!

På slutet av turen kom en man med en hanhund och han var så jättesnäll och gick tillbaka en bit så vi kunda passera. Svårt med utrymmet när det är jätteplogkarmar överallt! Atka laddar för alla hundar han ser nu så här måste läggas ner tonvis med träning igen. Vet inte riktigt vad det är  som trïggar honom men lägga tid på det är ett måste. Han ska inte lära Iluaq dessa dumheter heller ju!

Iluaq skulle få en liten snabbrastning innan vi åkte hem för han blir så uppslukad att han glömer kissa och det gjorde han inte förens han kom hem idag heller, knas! Men ut i snön och ploga runt med huvudet låååångt ner och så upp och titta strålande på matte, vad jag skrattade! Folk som går förbi måste ju undra vad min lilla hund gör i snön egentligen och speciellt när han rullar nedför plogkarmar och liggar vid mina fötter och bara gosar i snön! Hihihi!Han är helt tossig!

När vi kom hem blev det prommis med massor av godis i fickan, som dom äter dom här två! Men dom gör sig också förtjänta av det och jag ser det som investering i bra kontakt och inkallningsträning med Iluaq! Men dom är så bra att dom glömmer att bara gå på prommenad! Dom hänger vid min sida och har stenkoll, härligt! Så det blir koppel på för att ta träningspaus! Men inte på vägen hem för Iluaq ska KUTA hem och drar i kopplet då, så det undviker jag medan jag tränar koppel på väg ut, som går kanonbra.

Igår bar dom mina vantar hem men Iluaq tappade sin när han såg pappa så jag tog den med sista biten och hittade Atka hemma som vanligt...men UTAN vante! Efter en stunds letande studerade jag Atka istället och som han sneglade mot en lite kulle i snön...aha...en nedgrävd vante! Tokhund! Han har aldrig gjort det förut, men det är väl för att inte Iluaq skulle få den! Hihihi!

Nu ska matte vila sig så kanske hon blir bättre någon gång...vill bli frisk NU!!!

Det har snöat hela dagen och vi har över en meter snö! Helt enormt! Pappa har slitigt med att försöka ploga vägen och ännu är det inte farbart för min lilla ford...och mer snö kommer det. Blåser som tusan nu så det är att hålla tummarna för att strömmen inte går!!! Ingen kamin ännu...

Atka och Iluaq tyckte den här mängden snö var sådär, dom har mest myst inne idag faktiskt...polarhundar...hmmm...Nu börjar dom dock lessna på att matte är sjuk märker jag...önskar hett att bli frisk men bara minsta ansträngning gör ju att jag hostar som en tog och huvudvärken den sitter där den sitter...faktiskt lite synd om mig...eller?   Nog med gn'äll, här kommer foton!

Släden är väl begravd...

Lite vovvebus också idag!  

Jaha, här sitter jag, helt insnöad! Det är surrealistiskt mycket snö! Jag älskar vintern...men...nu...räcker det snart med snö! Kan inte vara långt från metern nu, det är i alla fall helt omöjligt att ta sig fram! Lite bilder från morgonens rastning med vovvarna...jag gick inte långt!

Översnöade bikupor...  

Växthuset...känns som om odlingssäsongen är långt borta på något vis...

Var på Malamuteveckan i Särna för första gången i år och hade stora planer på att köra 2*3 mil. Dock vaknade jag på söndag morgon och var förkyld och är det FORTFARANDE! MORRR!!! Kanske jag misskötte min förkylning något...bara lite...flera gånger...men man kan ju inte vara i Särna en hel vecka och inte åka skidor alls, eller hur?

Det blev i alla fall en tur på milen och två svängar nere på sjön under veckan, alltid något. På söndagen stod jag plötsligt med väst på mig och var funktionär på polarhundsmästerskapen, hur gick detta till? Men skulle jag ändå stå där kunde jag ju göra lite nytta...vilket inte var så mycket. Hjälpte ett storspann med malamuter till start, alltid lika kul, mycket power!

Malamuteveckan var trevlig, massor med mysiga människor som orkade med tjogvis med frågor! Tack för att ni är så tålmodiga!!! Iluaq hade 4 syskon med på plats så en hel del valpbusande blev det, jättekul! Men att brorsan väger 17 kg och Iluaq 27kg...det var...intressant, hihihi! Iluaq var störst...och försiktigast och fick totaldäng av syrran! Brorsan Harry med Sofia i andra änden och vi for ut på isen och körde premiär med skidor med valpar i sele och lina. Dom var kanonduktiga, även om dom ville busa mest! Men dom gick frammåt också och jag är säker på att jag kommer få en stark vovve, hade fullt sjå med att hålla farten så att Iluaq inte skulle dra mig!

Kul var också att Iluaq och Atka trivdes så fint i bilen bakom grindarna. Trots att det stod ett 4-spann brevid bakluckan (för vägning av släde) så sa varken mina eller deras vovvar något. SKÖNT! Annars var det litet slitigt för hanhundarna, vi hade löptikar på plats  

Detta får räcka så länge från malamuteveckan, det kommer droppande anekdoter så småningom...men lite bilder kan jag fixa! 

Ulricas fina stuga där hon bodde under veckan!

Ulrica fixar lite under turen där jag fick åka med i släden efter 5-spannet, kul upplevelse!

Jag fick låna en lätt släde och tog en kort tur i solen under veckan...

Valpar av alla slag, två som fyrbenta! 

Wolf och Karina. Wolf var lite muttrig på Iluaq så han fick sitta i knät istället! 

Iluaqs första skidtur!  

Buspojkarna! Lite dra, mycket busa så klart!  

Tracy, Iluaqs mamma! 

Kölddimma över isen...

Underbart när man har läsare som undrar varför det inte är uppdaterat i bloggen   Så glad jag blir!!!

Är hopplöst förkyld, var sjuk hela malamuteveckan i Särna   och KANSKE jag misskötte snuvan en aning...eller två...så nu får jag stå mitt kast och ligga i soffan. Hoppas bara jag klarar mig från inflamationer av olika slag! Lovar både berättelse och bilder så snart jag orkar konsentrera mig mer än 5 minuter i taget...Trevlig har det varit i alla fall!

Imorgon bär det av mot Särna och Malamuteveckan! Första gången jag ska dit så jag är lite pirrig! En hel veckas hundkörande och vovvepratande ska det bli och jag hoppas jag träffar på trevliga och glada människor, för jag känner knappt någon...iiihhh!!!  Har dock hört att det är nyttigt att utsätta sig för lite ibland... 

Under veckan ska jag lyssna på både foder och massageföreläsning och förutom det mest vara ute och njuta! I slutet av veckan ska jag köra ett prova-på lopp som är 2 X 3 mil, dvs. 3 mil dag ett, sova och så 3 mil dag två...mycket intressant att se hur DET ska gå...låååångt...jobbigt....hihihi! Känns bra att bara testa också och inte känna press att man måste klara det på dom 6h totalt (båda dagarna tillsammans, 3h/dag) utan kan ta den tid det tar och känna på det lite...

Återkommer förhoppningsvis trött, lycklig och uppfylld av en hel veckas totalt hunderi!!!

I morses tittade jag ut genom fönstret och stog och funderade ett tag...visst är det där en buske? Väldigt mörk buske? Kan jag ha missat att den busken faktiskt växer där? Hmmm...ok, dags att hämta kikaren, men visst är det en buske det där! Jösses, jag ser säkert helt galet, det är nog en buske...Hämtar kikaren...tittar på busken...busken viftar på öronen...busken är definitivt en älg! Har aldrig tittat så ingående och nära på en liggande älg! Det var som ett stort huvud bara (med viftande öron så klart) och resten av kroppen syntes inte på grund av all snön! Det är ju BRA med snö här nu! Atka var mycket intresserad och spanade intensivt på älgen, han fattade så klart redan innan den steg upp att det INTE var en buske! Det tokiga var ju att han och Iluaq var ute i över en timma på andra sidan huset på morgon och inte kände lukten! Snacka om vindstilla morgon! Dessutom -12 grader och massor med snö, så doften blir ju ganska så klen...

Här kommer bilder på...busken/älgen   

En buske, helt klart!

Absolut det bästa med hela älghändelsen...älgen har mumsat lite tall och traskar ner mot iskanten...står och funderar och vädrar i luften och ser ut som om han gör sig redo för sin dag...sedan älgar han i sakta mak iväg längs kanten...så där som bara älgar kan...underbart vackert!

På tisdagen kastade jag mig iväg på skidor med Atka efter jobbet. Pappa hade försökt köra upp spår på sjön men den var under snön täck med 15 cm vatten! Vart kommer allt detta vatten plötsligt ifrån?! Mutter mutter...

På mossen gick det i alla fall fint och jag och Atka kan ut till Orrhuset och tillbaka innan det började snöa alltför mycket och bli alltför mörkt. Trode den turen var på kanske 3 km men upptäckte väl hemma att det var närmare 6km! Känndes fint!   

Under natten kom massor med snö och körningen ned för den egna vägen var...intressant...15 cm nysnö och bara ett par grader kallt gjorde att 30km/h var ett måste! LIlla forden fick ploga sig fram men ner kom vi utan incidenter och vidare till jobbet var rena barnleken i jämförelse! Dock tog det 2h...zzz...

Igår kväll blev det prommenad med båda vovvarna nedför vägen. (enda gångbara stället just ju, det är ju asmycket snö!!!) Iluaq går fint i koppel tills man vänder hemmåt...fast då har han haft sådan focus på mig och varit "vuxen" att han är mentalt helt slut. Atka död på hemvägen ner i snön och vägrade gå upp från vad det nu var som luktade mums. Iluaq låg också i hålet och jag SLET upp dom därifrån. Atka blev putt (kanske inte så konstigt) och tog ut detta på Iluaq, ett himla liv blev det! Förbannade hund! Han var på honom två gånger men sedan var allt lugnt och fint...

Antagligen hände något som jag missade och Atka tyckte det var bäst att trycka till Iluaq. Dock så himla svårt att veta hur man ska reagera i det läget! Ska man bara låta det vara? Ta isär dom bara? Gräla på Atka? Jag tyckte ju inte att Iluaq gjorde något alls! Atka är helt i sin egna värld just nu, han gr och trånar efter Fröja som åkte i söndags och som hade börjat löpa...Han är grinig och ettrig och sur...Iluaq fattar nada! Det är i alla fall vad jag tror, för han verkar inte ha ont, men så klart blir matte nojig till tusen!

Idag ska det packas allt inför resan på lördag till Särna och malamuteveckan! Pappa är urförkyld så jag går mest runt och hoppas att dom baciellerna inte ska få fäste! Imorgon är det en sväng till stan för klippning (typ 4 mån sedan sist,,,,) och inköp av några prylar som behövs inför resan. Lite fika med mamma på cafe ska det nog också bli!   

Nu lite bilder...

Finns det mer godis???

Plutten har växt :)

Ser extra ombonat ut i kojan nu med all snö! 

Morgonaktivering: kattknaprisar i snön, leta på grabbar! 

Först egen prommis med Iluaq...man kan säga att han har koll på korvfickan :)

Detta är min cykelväg...svårt att tro nu!

Höga snökanter...

Dom jättefina grindarna pappa fixat till min bil! Fungerar kanon! Atka fick lite mindre utrymme men verkar inte bry sig och Iluaq kan numera vända sig om! Nu kan vi fara vart som helst, vi är redo :)

Igår var en "kryss-i-taket-dag", jag tävlade för första gången i mitt liv! Jag och Atka försökte oss på att köra Polarhundstest A, dvs. en mil på en timma med en pulka på 35 kg! Det gick STRÅLANDE, Atka var så jätteduktig och jag är jätteimpad över hans insats och faktskt över min egen också, jag orkade runt, jag orkade kämpa och jag var inte helt död när jag kom i mål!   Dock missade vi meriteringen med 2 min och 52 sekunder, men det tar vi igen till nästa gång!

Så här gick det till...

Osmart som jag var gav jag Atka ben på kvällen innan...vilket resulterade i stoooort bajsbehov...kl.21...kl.00...kl.02...kl.04...k.l05,

då steg vi upp och kl. 09 på plats och ca 75 meter efter start...tror jag ska lära mig något av detta   

Vi var tidiga på plats, jag och Christina, som belslutat att mötas upp en bit utanför Uddevalla. I lugn och ro kudne vi fixa med skacklar och tyngder och äta lite och rasta vovvar, Iluaq var ju också med och ville ut och kolla läget!

kl, 10 var det förarmöte, banan verkade helt begriplig och den skulle vara lätt att följa vilket den också var! Skönt! kl. 11:02 skulle vi starta efter Åsa. Samlade ihop mig och fick god hjälp av en snäll kille som höll Atka medan Åsa susade iväg (Atka skrek som vanligt...)

Nedräkning och iväg...eller två steg fram och så sniffa på kissfläck! Hundskrälle!!! Men så kom vi oss iväg och inte vurpade jag i den läskiga branta backen med den snäva kurvan med efterföljande dike...men Atka tyckte det var dags för bajsstopp...hmmm... Sedan trasslade jag in tolklinan i skidan och fick stanna, men vurpade inte! Sedan började vi få flyt och Atka upptäckte att Åsa faktiskt syntes där längre bort!

I första backen kom Christina och Inukshuk ikapp oss, helt väntat då dom har världen speed och Christina kan skata, detta är något helt okännt för mig än så länge! Om kom hon...och så fastnade jag i snön med skida och vurpade! Två avklarade!

I nästa lååånga backa kom Jocke ikapp, han tuffade förbi och ungefär då började Atka fatta att man nog ska traska på i uppförsbackarna! Han trode hela tiden att det var jag som vurpat och det var bästa att stanna...snäll hund...klantig matte?  

Banan var upp och ner och snirklig och jag som så lätt hisnar hade styvt jobb att hålla mig på benen! Det var också otroligt vackert, speciellt med den fina solen! (-15grader ca. ) När vi kom till en liten lada visste jag att nu är det inte alltför långt kvar...och åkte nerför backen och fick kasta mig! Det gick alldeles för fort och jag han inte fram för att bromsa med pulkan! HJÄÄÄÄÄLP! VURP! ...tredje gången...Ibland är det fin att ingen ser en!

Sedan kom Björn och körde om och vi kom ut på åkrarna. Atka tramsade lite då han skulle pinka vid en minigran under en bom, men vi kom vidare. Närmade oss mål hörde jag på hundar och folk som tjoade...och kom ner mot den korsning där avgående och ankommande spann möttes. Då gör jag praktvurpan ALLAN! Inte nog med det, en fotograf sitter och lurar PRECIS där! Så, frågan är ju endast denna: fick hon en bild?   

Det kom ett spann körandes som jag fick vänta på och sedan fortsatte vi in på den seeeegaste biten. Trode hela tiden vi var på väg mot mål men spåret ledde längre och längre bort. Atka tyckte det var helt fel, han skulle ju tillbaka! Så lite såsande och lite bökande kom han igång igen. Var flera hundar som tyckte denna bit var jobbig och vi förare också. Men det ska inte vara för lätt!  

Så susade vi sista biten i MÅÅÅÅÅL!!! Som sagt 2 min  och 52 sekunder för sakta gick det men jag är SÅ STOLT över Atka! Detta var andra gången han gick men pulka med tyngd och det gjorde han med bravur! Lite mer träning på backar (för oss båda, men för mig nedför...) så kommer det gå kanon!

Mycket trevligt pratade efter och mysande med vovvar och diplomutdelning! Alla andra klarade sina meriteringar så STORA GRATTIS till er!!! Mycket trivsamt alltihop!

For hemmåt och lagade pizza och hade trevlig kväll med Linda som också dök upp. Toktrötta stupade vi i säng kl tolv!

Upp igen halv åtta och så invänta Ulla och Anders som är tävlingsledningen för Polardistans! Det var dags för genomgång av hela tävlingsförloppet! Vi satt i 6 timmar och jobbade som tokar och nu har vi jättebra koll på hur hela veckan ska gå till! Trevlig och produktivt och dessutom är det ju snart dags! KUL!

Atka och Iluaq är helt slut, dom har haft dambesök över natten och nu tror jag dom kommer sova så gott! Detta ska också matte göra...är sååååå trött!!!

MEN GLAD! Tack till er alla som peppat och svarat på alla tuuusen frågor inför meriteringen och tack Jennie som hjälpte mig med alla papper! Ni är så snäll! (...och ja....det kommer fler frågor, var så säker...!!!)

Någon liten bild...ska ragga tag på fler om någon tagit!?!

Skacklarna redo...dom fungerade men behöver viss justering ännu...

Startområdet och längre bort mål Står som nr 2 i ordningen...

Strax innan start...pratade lite väl noga med Christinas bil och fick en fläskläpp! Inte alla spottar blod 5 min INNAN tävlingen...

Nöjda vovvar på rad tuggar märgben på kvällen! Buniq, Iluaq och Atka

Susade hem från jobbet och kastade på mig skidkläder och började montera skcaklarna på pulkan och matade vovvarna med lite lätt mat så dom skulle stå sig en lite stund till. Stog just i valet och kvalen över om jag skulle köra med eller utan tyng när Jennie dök upp. Iluaq, Rimma, Embla och Atka rusade runt som små tokar = uppvärmning   Atka tyckte det var lite jobbigt med två ivriga valpar som slickade i var sin mungipa ibland, helt förståeligt! Riggade och startade från gården med lite hjälp från pappa som ledde oss på rätt väg först. Körde iväg på isen och Jennie kom ikapp efter en kilometer ungefär. En hel del trixande när hennes trespann skulle om, det var mycket snö och tung sådan, så benen fastnade liksom när skidorna hamnade under all snön. Men om kom dom och vi susade vidare, mer omkörningsträning ska det bli, men helt i ljus så man ser vad hundarna tänker!

Plötsligt var det vatten i spåret, uuuuurk och trots att det var så varmt, bara -4, så frös det under mina skidor, inte bästa glidet vill jag lova! Atka tuffade på i bra fart och i trav den här gången, toppenkillen!!!

Vi hade bestämt oss för att inte köra den långa vändan som pappa kört upp ute på mossen, det hade blivit två mil eller så...inte i mörker och inte i nytt spår! Men den väg vi hade tänkt oss, där fanns inget spår! Så det blev bra träning för hundarna, både ospårat och tungt! Jag fick ta av mig skidorna, det gick inte att åka för snön var för djup och tung, Jennie åkte av släden för att det var så mycket snö! (vi pratar kanske 2dm nysnö eller så...men iaf!) Där spåret fick upp på mossen fick Jennies hundar stora självan...undrar vad det var för djur där inne???!!!  

När jag kom tillbaka hem blev det ett liv på Atka när han såg att Atlaz satt på gården. Jag sa till honom men han gjorde ryck frammåt, inte egentligen utfall men han ville fram och kolla läget och var rätt osäker. Tillslut blev jag så ARG på hans idiotiska beteende så han fick sig en rejäl utskällning! Förbannade hund! Han fattade att detta var fel, det är inte ofta han fäller svansen inte, men nu blev han ganska så tillplattas. Lite skäll fick han i hallen inne sedan också, lite dumt kanske, men adrenalinet gjorde sitt. Mn efter lite korv var vi vänner igen   Så turen var toppen, hemkomsten dålig men i det stora hela en bra vända! Tyngre än vi hade tänkt så tur att vi inte körde med tyngd!!!

Jennie hjälpte mig med pappersifyllande inför tävlingen på lördag och Embla och Rimma var i himmelriket då de låg och mumsade varsitt tuggben som de hittat i Atkas och Iluaqs låda   

Trötta och nöjda vovvar den kvällen!

Idag ska det vägas utrustning, packas och planeras mat inför tävlingen samt studera vägbeskrivning! Är BÄST på att köra fel så det gäller att starta tidigt! Förarmöte kl 10 och start kl 11...SPÄNNANDE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!