Så var man hemma igen efter en härlig, slitig, spännande och inspirerande vecka i Särna! Polardistans är ett mecka för att träffa härliga människor och få lära sig massor!

Kom upp på fredag kväll och hälsade på några som redan kommit. Lördagen gick åt till riggning av startområde, komma igång med bloggen, fixa kök och sekretariat och sedan träffa funktionärsgänget på eftermiddagen. Föga visste vi då vilken slitig vecka vi hade framför oss...

På söndagen öppnade sekretariat och veterinär- och utrustningskontroller startade. En trevlig veterinär från Enköping och två glada män från Italien var vårat veterinärteam för veckan och vilket team detta blev! Helt fantastiska människor som var så måna om alla hundarna och deras förare och gjorde mycket noggranna besiktningar samt räddade livet på en hund. Om jag kunde hade jag adopterat en av italienarna till att bli min veterinär, för dom var bara så BÄST! Dessa tre var veckans hjältar och som dom jobbade och vad dom åstadkom var fantastiskt! Applåderna på banketten talade sitt tydliga språk, dom ville aldrig ta slut!

Natt till måndag så låg jag på toa och kräktes...urk...min vana trogen tydligen, för nu är det snart mer regel än undantag att jag blir sjuk när jag åker till Särna! MORR! Total noja för om jag eventuellt smittat alla funktionärer och tävlande men det visade sig att bara två personer till insjuknade och det var två som jag träffade väldigt kort bara, skumt! Men efter ett dygns sömn och med ovärdelig hjälp från Christina, som köpte cola och bråbärssoppa samt tog hand om mina hundar, så var jag på benen igen på tisdagen.

Den arbetsdagen visade sig bli den längsta jag gjort tror jag...40h i sträck med 45 min sömn vid tretiden! Denna arbetstid gällde i princip för samtliga funktionärer och det var jobbigt. Anledningen att det belv så pressat var inte bara att vi var få funktionärer utan också att tävlingen gick så fort, avslutades en och en halv dag tidigare än normalt på grund av de stenhårda spåren och fina vädret! Jag och Christina hade tänkt jobba i skift men han inte med det då det hela tiden kom nya i mål som skulle hurras fram och fotas och sedan uppdateras på webben. Men vi lyckades bra med vår höga målsättning för veckan, en blogg som uppdateraes ofta och dygnet runt, även med bilder! Tack till Christina som slitit som en GNU under veckan!!! Väldigt tråkigt att det inte blev att köra PD för henne i år men jag är glad för det för vi hade kul! Men nästa år så...

Veckan rullade på och då alla förare var vi ganska gott mod och inte så utslitna fann massor med tid att fråga om saker och diskutera prylar och taktik, hundar och mat. På fredagen fick jag en chans att ta Atka på en liten skidtur runt milen, så skönt att få en paus från den hypersociala miljön. Hade på känn att något skulle hända och sa till Atka uppe i skogen att vad som än händer så har detta varit en fin tur! Kommer susande ner mot sjön och har en liten bit genom skogen kvar innan jag är nere...och då bryter jag min stav! Hoppla! Men det gick fint att ta sig hem sista biten ändå. Karina körde om med 4-spann så då kunde jag åka sista biten på isen!

Tja...en väldigt kort sammanfattning av en hektisk och härlig vecka där man fått träffa nya goa människor! Kan bara uppmana: kom som funktionär, det är hur bäst som helst! Bara att knata till chefen imorgon och lägga in semestern för nästa år! Bilder finns på PD hemsida www.polardistans.com och här kan ni läsa mycket mer info!

Idag blir det skidåkning på sjön och så ska jag nog testa Iluaq och Atka tillsammans några meter...Iluaq verkar inte halta nu, hoppas hoppas hoppas det är över nu!

Några PD bilder...

Veterinärbesiktning pågår...

Dom glada veterinärerna hjälper oss laga pasta första kvällen! Att vi sedan åt pasta ALLA dagar var inte lika imponerande på dem...hihi...

Mer kontroller...

   Ulla och Lennart myser med sina vovvar på morgonen... 

Förarmöte på söndagen...