Idag bar det av till ortoped i Göteborg med båda doggsen. Iluaq för att få ett återbesök och Atka för att få en klämm och känn på lederna.

Iluaq var jätteduktig, inte alls så nervös som jag trode att han kanske skulle bli för att han blev sövd förra gången. Allt rba med honom, all panosteit (växtvärk) är borta och han är fint musklad och inte alls tjock. Ställde honom på vågen också...och fick SHOCKEN! Min lilla plutt har blivit en riktig BJÄSSE! För två månader sedan när vi var där sist vägde han 35 kg...nu väger han 42, alltså 7 kg PÅ TVÅ MÅNADER!!!!!!!!!!!!!!!! Var ska detta sluta? Min lilla goding!

Sedan in med Atka, inte lika duktig... Jo först var han så bra så, kollade runt, hälsade och så, man jag sa till om munkorg och det var mycket nödvändigt, tyvärr. Värst var nog inte att vet klämde på benen brevid honom men att det stod en tjej bakom honom och höll upp honom så han inte kunde sätta sig var JÄTTEHEMSKT! En sådan arg hund har jag aldrig haft och hoppas jag aldrig behöver höra honom så igen, USH!

MEN BRA var att lederna kändes jättefina och han inte har någon inflamation eller så och har alltså inte ont, TJOHO!!! Dock kunde vet inte kolla ryggen, Atka var ju i sådan hög stress att han hade varit helt stel oavsett. Vi pratade fram och tillbaka och blev överrens om att inte röntga eller göra mer utan att Atkas beteende mest troligt är en psykisk grej.

Är det bra eller dåligt...jag är kluven...det är både och! Han har aldrig varit den soliga typen som sett allt med glada ögon och troligen har han påbrå från någon lite grinigare linje. Han var valpen som gick undan och satte sig bakom kojan när jag var och träffade honom dagen innan hämtning.. Han är också lite osäker och skeptisk...men klart också världens goaste hund så klart! Så är det ju alltid!

Men man måste kunna lita på sin hund och som det är nu rör vi oss i gråzonen över vad som är ok, hans "protesterande" har passerat ok och detta måste göras något åt. Så nu ska jag kartlägga alla områden han knasar på och försöka lista ut sätt att jobba bort dessa. Jag måste också finna sätta att INTE lära Iluaqs Atkas knasigheter...det är nästan det svåraste...

Så man kan säga att jag är jättelättad men också bekymrad...så nu far jag till skjutbanan och pangar loss lite så kanske allt har klarnat efter det!