Ibland blir man bara så STOLT över sina hundar, att dom antingen gör rätt när man ber dom i en speciell situation eller att dom reagerar som man önskar!

Detta har nu hänt mig två dagar på rad och två gånger per dag!!! Kanske inte något stort egentligen...men man måste ju gotta sig lite i framgångar, så man har att ta av när man står där och svär över hundhelvetet   

I förrgår tog Iluaq en fågel (INTE det jag var stolt över, morrr!) som han snällt spottade ut när jag bad honom och stod och tittade på den. Atka, som också är en fågelmördare av rang, stog bara vid sidan av och la sig inte i alls. När jag sedan bad Iluaq gå vidare förbi fågeln var det svårt men han gjorde det. Alltså, STOLT över att Atka bara var supercool så jag kunde diskutera i fred med Iluaq och STOLT över att Iluaq följde med mig trots fågeln!   

Åkte till en kompis och hennes corsotik Freja för att ha lite vovvebus på kvällen. Iluaq och Freja rejsade som GALNINGAR och hade buskul, Atka hade mest koll på hönsburarna på grämattan (fågelmördare var det ja...suck...). Efter dom hade kutat ett tag tog vi en liten kortis för att dom skulle varva ner och då skulle vi gå över en liten plåtbro över en forsande liten bäck och jag tänkte att detta kommer aldrig att gå med Atka...som bara gick över! Visst, jätteläskigt tyckte han men han tvekade inte: STOLT!!! Vi gick in och mina hundar fick sitta fast vid varsitt träd och båda slutade snart att gapa och låg tyst och snällt och väntade: STOLT IGEN!  

Idag hände det nya saker, det första ett test som föll väl ut...tur det! Men man måste prova ibland!

Traskade med doggarna lösa på vägen och hade mina aningar att far med hund kunde komma susande på cykel och bingo, där kom dom. Pappa stannade (TACK!) och jag konsentrerade mig på att få stopp på Atka...som STANNADE!!! STOLT!!! Inte på en gång, han gick en bit men ändå så var detta så himla BRA av honom!!! Iluaq fick springa fram som han ville men Atka ville jag ha i koppel, då han och Dudde har haft det lite spänt runt pappa tidigare, men det har varit lugnt ett bra tag, men man vet ju aldirig om det blir fel. Dock är ingen av dem någon som vill bråka och det är skönt   Så gick vi förbi i sakta mak och Atka var helt lugn och ville äta godisar!

Möter mamma lite senare med båda hundarna i koppel, dom får sitta kvar medan jag går fram till mamma, hälsar och går sedan tillbaka och båda är så duktiga och sitter still! Var OCKSÅ bra ju!

Traskade in i skogen och plockade hallon och båda vovvarna satt snällt och väntade, himla bra passivitetsträning! Lite kantareller fick vi också med oss hem, mums! Så nu ligger det två nöjda doggar här och slappar och jag gläds åt dessa bra händelser, man måste skryta lite som sagt!  

Träningstävling i lydnad!

Den ler- och vattenälskande malamuten...