Idag är det dags att svära över hundhelvetet   

Jag och min far tänkte ta oss en prommenad runt sjön i finvädret och han stod utanför grinden med Dudde när jag och mina vovvar kom fram. Iluaq blir så himla glad och till sig och galopperar frammåt och jag har fullt sjå att hålla emot. Hur mycket har man att sätta till när hundarna väger mer än en själv och dessutom har fyra ben var? INTE så mycket som man VILL...

Vi går en liten bit och Dudde tar en avstickare in åt höger, kommer ut på vägen och då är vi plötsligt för nära. Pappa ser att detta och börjar dra undan Dudde för att öka avståndet.

Som alltid i dessa lägen triggas hundarna och det blir ett GAPANDE på Atka och Dudde. Pappa backar, TRILLAR, min rycker fram, jag sliter för allt jag är värd. Pappa kommer på fötter, jag får lite mer tag men Atka och Dudde vrålgapar fortfarande. Iluaq ska in emellan och försöka få dom att leka istället " titta på mig, haha, ska vi busa, hallåååå, titta på miiiig"...himla bra, NOT.

Pappa backar och trillar iGEN och jag faller framstupa. Man får faktiskt lite bättre tag när man ligger ner... Pappa får fatt på Dudden och nu får vi äntligen ordning på allt. Säger till Iluaq att komma till mig och han kommer fram bums, godingen som bara vill busa lite   Atka är fortfarande upprörd och det kan jag lova att jag är också. HELVETES FÖRBANNADE SKITHUND...typ,..

Pappa hade fått en rispa på näsan och råkat bita sig i läppen i tumultet och fick gå in och kolla upp det. Sedan börjar vi gå igen och det tar kanske 5-10 min innan Atka lägger raggen och slutar stanna och titta bakåt hela tiden. Iluaq bara trallar på och är glad och badar i diket! Vi går våran prommenad och allt är ok. Papa och Dudde går till och med förbi när mina två står och dricker i en bäck lite senare och allt går bra. Iluaq tycker dock att det är pyton att dom går där långt framför oss så han drar men man får välja sina strider så jag låter honom lållas så länge han inte lägger i ytterligare en växel.

Strax innan vi är hemma står mina och dricker i ett dike och Iluaq behöver vända för att komma upp och då hör jag ett morr från Atka! Vad är det NU?? Ytterligare ett morr senare när Iluaq vill sniffa med Atka på en fläck, men då var mitt tålamod slut och han fick skäll och skärpte till sig. Han fick ligga en stund under bilen och sova i lugn och ro när vi kom hem och var sedan igen som vanligt. (han ÄLSKAR att få ligga under bilen, så idag var vi rörande överrens om att det var där han skulle vara...annars brukar jag mest bråka om att han ska följa med in!)

Ja, man undrar ju hur det kan bli så här...och det är så trist! Nyligen gick vi en tur ihop och då hade vi alla tre hundarna i bredd och alla var så nöjda och glada... Ingen vill ju bråka, det blev nog bara för jobbigt och för nära samt att jag och pappa triggade den sista milimetern när vi skulle försöka få isär dom. Rullgrus och trillande gjorde ju det hela inte bättre...Atka har också haft ett par dagar nu när han ätit lite dåligt så kanske det också spelade in...vem vet...skulle önska jag försod hur dom tänker!

Från att varit redo att skickas på enkelbiljett till Sibirien så har Atka nu stigit lite i graderna och är nu bara nästan till salu på blocket   Iluaq är ju min gladpojke så honom är jag inte arg på alls   

Nä, om man skulle ut och köra trimmer och få rensat upp det jättehöga gräset i rastgården?